Review of the Sentinel MCD in Close Up Magazine #67:
Ju hårdare och meckigare mangel desto viktigare att det innehåller
någorlunda lättillgängliga element som förhindrar att musiken bara blir en
vägg av oväsen. Även den mest demoniska helveteshardcore kräver lite finess
och struktur för att vara intressant i längden; HIS HERO IS GONEs
"Monuments to thieves" (1997) är den bästa hardcore jag hört av just denna
anledning.
APOLOGIA har fattat precis vad Memphis hårdaste gjorde - och nu gör i
TRAGEDY - så bra. Malmös näst hårdaste (ursäkta, men CROWPATH är grymmast)
låter väna slingor samsas med apokalyptiskt muller och bindgalna
Relapseflörtar, ständigt med ett öra för såväl primal aggression som
intelligent låtbyggande.
Uppmaning: öka inspelningsbudgeten nästa gång. Det lätt grumliga och
instängda ljudet gör inte nyanserna på "Sentinel" rättvisa.
/Jonn jeppsson